Jag känner mig just nu ganska förvirrad... Förstår mig inte riktigt på mig själv. För när dem där fjärilarna kommer i magen vill jag inget annat än att få bort dem. Intalar mig själv att jag absolut inte får falla. Det sista jag tänker varje kväll innan jag somnar är att jag ska radera hans nummer. Varför? Varför kan jag aldrig släppa loss och våga ta steget?
Det är nog bara att inse att jag fortfarande är den där känslokalla tjejen som så fort det finns minsta tendens till att det skulle kunna bli något, blir livrädd..
Nej, nu räcker det med en massa töntigt svammel. Ska hoppa in i duschen och förbereda mig mentalt inför morgondagen. Har nämligen ett viktigt möte då ;)
Du är ingen känslokall tjej <3 snarare försiktig!
SvaraRaderaOch vågar man inget, vinner man inget ;-)