I lördags var pappa och jag inne på hans jobb. När vi är på väg hem och svänger ut på Nya Ledbergsvägen har det just hänt en bilolycka. En bil har voltat och ligger i diket och vid vägkanten står en ganska chockad barnfamilj vid sin bil. Polis, brandmän och ambulans är på plats så vi åker vidare hemåt. Jag hatar att åka förbi bilolyckor, man får rysningar i hela kroppen..
Idag läser jag i Corren att anledningen till att olyckan skedde är att en man åkt ifatt barnfamiljen och kört på deras bil ett antal gånger och prejat den för att sedan själv volta ner i diket. Tur att det inte var barnfamiljen som åkte ner i diket. Vilken skräckfärd, stackare...
Men det där kunde ju lika gärna kunnat hända pappa och mig. Om vi inte hade stått så länge på pappas jobb utan åkt när jag sa att vi skulle göra det. Usch hemska tanke...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar