torsdag 28 maj 2009
Artighet varar längst
Hade inne en kund nyss som var lite smått flumig sådär. Givetvis är jag ju trevlig mot såna kunder med och eftersom dem frågar saker typ hela tiden o pratar totalt osammanhängande så blir jag ju lite smått irriterad sådär. Men inte visar jag det för kunden utan jag vänder min irritation till trevlighet vilket innebär att jag blir mega trevlig, vilket i sin tur innebär att de tror att vi är polare eller något.. Ett tag hade jag en alkholiserad dam som kom varje fredag och "hälsade på". Så där får man stå och lyssna på alla deras problem o inte fatta något eftersom dem kan ändra samtalämne mitt i en mening. Sist jag stod och väntade på bussen stod det en alkisdam där med plus en massa andra. Bussen var ju försenad och hon fattade inte hur man skulle skicka efter en sms biljett. Tror ni några av dem hon bad om hjälp från hjälpte henne? Nej de bara skakade på huvudet och såg livrädda ut. Okej att hon var lite full men man kan ju iallafall ge stackarn ett svar. Så det vart jag som fick stå där och vissa henne sen. Vilket var uppskattat efter en massa tack så sa hon riktigt högt och tydligt Ja det är ju tur att någon vet något i den här staden. För det verkar ju inte vara någon annan som gör det! Aja vad jag vill ha sagt är att jag alltid har en förmåga att dras med konstiga människor. Jag som tycker att alkisar är obehagliga och allt. Men efter att ha varit på den sista föreläsningen då jag hörde en fd alkholist berätta sin livshistoria så dömer jag dem inte lika hårt längre. Det är ju synd om dem, de är ju sjuka. Många har säkert haft en traslig bakgrund. Kunden som var inne för en stund sedan skulle komma tillbaka om en stund btw.. Min nya vän, hehe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar